Svarta Mamma


En gång i tiden, när lukten av replokal fortfarande var doft o inte stank, hade medlemmarna i The Sluggers Orkester visoner o drömmar. En av dom var att slå världen med häpnad genom att skriva o spela in svenska blueslåtar. Sagt o gjort: Utrustning för ändamålet lånades in, replokalen blev studio, dom trötta medlemmarna från Sluggers hade fått ny glans i ögonen o sträckte på sig en aning. Ingen jävel skulle nå oss nånsin mera, som Winnerbäck inte hade sjungit ännu. Världen - here we come! Eller som T. Eklund brukade säga: We´re back - and we´re not happy! En demo blev det. O NCB höll på att stämma oss för att vi aldrig skickade in det inspelade som man som studioartist förväntas göra för att hålla arkiven uppdaterade. Kassetten pressades upp i hundra exemplar nånting o levererades i den mäktigaste kartong som nånsin levererats till min adress. Jag sneglar fortfarande på den där kartongen ibland o tänker: Ja, HÄR gör det ju ingen nytta.
Men å andra sidan är kanske frågan var kassettband gör nytta eller glädje över huvud taget idag. Så det är liksom över med det där projektet.
The Times They Are A´Changing, som B. Dylan sjöng.


Tillbaka