Sönder


Vart gick du, honung – vart försvann du sen?
Vem blev din älskling, vem blev din vän?
Någon som bättre kan det här än jag?
Någon som lett dig från natt in i dag?

Någon som håller din hand?
Som har ett ljus han tänder?
Det gör så ont ibland
Så ont så jag går sönder

Vi ristade inget, ingenting i sten
Vi höll ryggarna fria o ingen flykt var för sen
Ingen tystnad var för stor för någon av oss
O är det något vi kan nu så är det att slåss

Vi slet isär våra band
O vi slet med naglar o tänder
Det gör så ont ibland
Så ont så jag går sönder

Vi är samma du o jag – samma kött o blod
Två vitt skilda fria hav, en gång i samma flod
En gång bröder i ett hus byggt på hopp o tro
Om ett liv i fridens ljus, vaggade till ro

I samma trygga säng
Av samma trygga händer
Det gör så ont ibland
Så ont så jag går sönder

Det bor nåt inom oss – som tuggar o tär
En här av hyenor bygger barriär
Dessa stolta själar – kan dom mötas en gång?
O bli till ord o toner i en o samma sång

Som är enkel o sann
Som går från himmel o hav in i gränder
Det gör så ont ibland
Så ont så jag går sönder

Se mig i vind över havet - se mig i tår på kind
Se mig i droppen i bäcken - som går förbi din grind
Jag ser dig, jag ser dig en sista gång nu
Jag glömmer dig aldrig – du finns med i min sång nu

Du blev en del av det här
O det här är en hälsning jag sänder
Det är såhär det är
När man går sönder
Det gör så ont ibland
Så ont så jag går sönder



Tillbaka