Sången om pärlan


Det var första dagen på mycket länge nu o Kino kunde höra sången
Om Juana, hans blivande fru, om Coyotito där i korgen
Morgonen var tidig o havet låg svart; hans blick log stillsamt mot kvinnan bredvid
Sömnen hade vilat i en vanlig natt, men dagen skulle bli den första i hans nya liv

Sakta vaknade livet i hyddorna
Ett streck från solen kasta silver ut på vidderna
Fuktig luft från ett stort hav
Kanoterna låg uppdragna mot strandens kant
I norr stupade bergen brant
Solen o fukten gjorde luften kvav

Ett folk i navet på ett hjul av fattigdom
På jakt i havet efter rikedom
Tio kanoter därute som små prickar man såg
Barnen lekte rastlöst runt hyddorna i byn
Solen gick allt längre upp i skyn
Timglaset sand rinner sakta ner
Mot det nya livet

Genom vågorna skar fören mot ännu en dag, seniga armars paddeltag
Kino gled sakta ner i det blå, såg ostron för unga, för tidiga, för små
Men ett skal under klappersten låg väl gömt i sanden, han fick loss den o höll den hårt i handen
Han tog spjärn mot botten o skjöt upp mot solen
Han kände nånstans att han nog äntligen skulle nå den

Ett skrik från en lycklig man i en kanot
Dom små prickarnas paddeltag blev till ett hot
Han tryckte den tätt mot sitt bröst, som om han höll ett barn
Kino lyfte pärlan högt mot skyn
Han kysste den stilla; vilken vacker syn
Pärlans sång ljöd underbar

Ett folk i navet på ett hjul av fattigdom
På jakt i havet efter rikedom
Tio kanoter därute som små prickar man såg
En man o hans familj, ett lyckligt rus
I vinden genom byn gick en viskning; som ett sus
Kino behöver inte lida mer
I det nya livet

In mot staden gick färden bland sten o mur av ett folk som hade fått nog
En pärla, ett värde, kanske Kinos tur, men mannen bakom disken bara log
”Den pärlan är för stor - inget värde i den - sand är allt jag kan ge dig”
Kino tog sin skatt o vände dom ryggen
Nu var rikedom en fråga om kamp o han tänkte aldrig ge sig

O han mördade o slogs för det som blivit hans själ
O hans själ blödde av förbannelsens misär
På flykt o på jakt efter ett nytt pris
Coyotito gick förlorad i en strid bland bergen
Ett skott o ett skrik som skar genom märgen
Kinos hjärta var kallt o hårt som is

Ett folk i navet på ett hjul av fattigdom
På jakt i havet efter rikedom
Men rikedomen kostar mer än vad den ger
En man o hans familj blev bara två
O ingen visste längre hur det skulle gå
Timglaset sprack o sanden rann ut
I det nya livet




Tillbaka