Revolution


REVOLUTION


Hon kommer hit om nätterna ibland
Hon dricker vin, försöker släcka nån brand
Men hon är lugn när hon sitter här mitt emot
Hon tar en cigarett på min balkong
Vi hade en affär ihop en gång
Hon är vacker där hon sitter, o hon är inget hot

Mot det liv som jag lever nu, en stund där jag hämtar kraft
Jag ser på när hon dricker ur som ett barn dricker saft

Jag håller mig till vatten - det är ett sånt år i år
Hon säger: Du är modig, för mig skulle det aldrig gå
Men du, har du nån du ber om råd
När mörkret kramar om dig från alla håll
O kramar o kramar bortom all kontroll?
Jag säger: Med nån eller nåt för jag dialog

Hon är bekymrad, hennes panna är i veck, hon har svårt att tro på tiden
Hon säger: Den är inte lite fräck
Den ger mig ingenting men kräver att jag ska leva i den

Hon lutar sig fram över bordet
Hennes röst får en annan ton
Hon säger vi kan inte förändra det här
Med annat än revolution

Gatorna kantas av sålda själar
Jurymedlemmar ur all förbannad tävlan
En billig väg tillbaka till toppen går via helvetet
Men vinnarna för mig är dom som förlorar
Eller dom som hamnar i skuggan av dom stora
Dom som sjunger sant o fel o inte falskt o rätt

Spektaklen äter upp all energi, det är omöjligt att värja sig
Kan man fly från den tid man lever i?
För jag tänker aldrig vänja mig!

Det viftas med ballonger, allting är toppen
Bara några märkliga utslag över samhällskroppen
Dom blundar vi för, dom bortser vi från, dom struntar vi i
Dölj dina ärr med stora tröjor, dölj din sorg med svarta slöjor
Dölj din vetgirighet i terapi

Skolan är ett pajaspalats, en förljugen plats där politiken får utlopp för sin panik
Där allt ska komprimeras o likriktas
Nåt slags normaliseringsfabrik

Hon lutar sig fram över bordet
Hennes röst får en annan ton
Hon säger vi kan inte ta oss ur det här
Med annat än revolution

Pengar, pengar, pengar är vad som styr
Det låter billigt men är sant o makten är dyr
Ge dig in i det där spelet o du kommer aldrig nånsin ur
Det är svaret på så många tillkortakommanden
Mellan låg o hög, liten o stor, kvinnor o män
Det håller människan på plats, lite som i bur

Pengar, pengar, pengar - du måste ha dom
Vi säljer våra gamla för att få dom
Du måste drivas av viljan att tjäna dom eller ta dom
Men vi har aldrig varit så fattiga här i vårt arma Sodom

Hon tömmer ur sitt glas, hon fyller på igen
Timmarna rusar, klockan är snart fem
Hon ser på mig, hon ler o säger: "Förlåt"
Hon kysser mig i dörren innan hon går, hennes läppar smakar vin
Min hand i hennes hår
Vi sluter våra ögon, jag smeker hennes kind; den är våt

Hon säger: Jag vill stanna, men jag kan inte
Hon säger: Jag borde gå, men jag kan inte
Hon säger: Jag vill älska, men jag kan inte
Jag vill bli människa men jag kan inte

Sen viskar hon försiktigt efter honnett sig om
Du o jag borde ställa till med revolution



Tillbaka