Blogg


Arkiv

2008-10-28

Sitter i en kvart på Upplandsgatan i Sthlm med en folköl o Bob Dylan som sällskap denna måndagkväll i oktober som börjar kallna på allvar nu. Härom morgonen vaknade jag efter en genomfestad natt av en sång av Bob Dylan - Red River Shore - o jag grät. Jag grät därför att det lät så verkligt, det lät så ärligt, det har gjort honom så ont att sjunga dom där raderna, allt är offrat för ordens o musikens skull. Dedikationen, den enda som driver en hungrande själ till det där altaret som bara är tomhet, men dock. Jag grät därför att jag sett så mycket motsats till just det på sistone. Jag grät därför att jag var utmattad. Jag grät därför att en ängels vinge svepte förbi mitt öra o den viskade att ännu finns hopp, ännu går det att göra nåt gott.
Men nu är måndag här o tårarna torkade, jag sjunger igen för att jag förstår att det är det enda sättet att leva i den här världen, på den här jorden. Jag sjunger igen för att det är så förbannat befriande att sjunga på måndagar. Jag sjunger för att jag förstår att det är det enda sättet att leva.
Jag sjunger.



2008-10-17

Pallar inte Tv-flabben ikväll. Pallar inte larm o party. Pallar inte ungdomlighet ikväll. Får SMS från London ikväll, från god vän - vänskap pallar jag, vill jag. Pallar inte rusande motorer o skrikande däck ikväll, pallar inte lättsamheten, plasten. Vill höra hesa röster ikväll, vill ha rökig whiskey. Vill ha årgångsviner o mustig öl. Cigarr. Vill ha läsglasögon på nästippen. Vill ha eftertänksamhet ikväll. Nästan fullmåne ikväll o jag kommer att tänka på Neil Young o Tom Petty; vackra män. Sitter vaken ikväll nu när det tystnat under taket. Med mitt sällskap ikväll, den svala ölen från andra sidan sundet. Pallar inte larv o fejkade garv ikväll. Vill ha seriös konversation! Det är fredag i mitten av oktober ovan dalen mellan bergen o jag lyssnar på slaskmixar från kommande skiva. Det tjuter i öronen av all musik på senare tid. Jag kan inte hjälpa det; det måste lyssnas på på högsta volym. Man vill att jag ska sänka så fort jag sätter ner foten med gitarren runt halsen; det har man velat sen jag lärde mig mitt första ackord. Det är nånting jag alltid fått jobba mot o det driver mig till vansinne o det driver mig till att fortsätta med det. Den bästa moroten för en ung man o hans vilda viljor är motarbete! Så jag driver omkring med mina högtalare o hoppas skrämma liv i det som dött, hoppas sätta frö i denna magra jord. Man lyckas mer eller mindre bra men lågan brinner stark därinne i bröstet o det är den man fått orientera efter i mörkaste stunderna o det är den som är på riktigt om nånting är det.