När vi tagit oss genom natten


När vi tagit oss genom natten o det doftar av ett regn
När vinden stillnat o lagt sig o en ny dag föds igen
När vi tagit oss genom natten, genom oro o vilsenhet
Över piskade, stormvilda vatten, genom ängslan o bräcklighet
När vår kärlek har prövats så hårt, att vi vet att den håller för allt
När den gått genom tungt o svårt, när den gått genom grått o kallt
När vi tagit oss genom natten o när solen går upp igen
Ska jag va där med dig om morgonen
Jag ska hålla dig, jag ska älska dig, min vän

När dom som aldrig borde ha sagt nåt, men som pratat o pratat ändå
När dom äntligen tystnat för gott o svalt sina goda råd
För vem vet nånting om kärlek, vem vet hur den slår, vad den gör?
Vem kan blåsa liv i den om den sakta falnar o dör?
Vem kan hålla tillbaka den, vad blir man för människa då?
Vem är stark nog att hålla ett regn; vem kan tro att nåt sång skulle gå?
När vi tagit oss genom natten o en solstråle kysser din hud
Ska jag lägga mig bredvid dig
Jag ska viska: Tack, Herre Gud

När vi tagit oss genom natten är det oss fåglarna sjunger för
Det är för oss som blommorna doftar, det är oss himmelen tillhör
Det är för vår skull solen går upp, för vår skull den värmer så gott
För två hjältar som inte ger upp; vi har skördat vad vi sått
För älskande brinner ett ljus, för älskande lever en dröm
Den vackraste blomma slår upp ur grus o står stolt sen men bräcklig o öm
När vi tagit oss genom natten ska jag hålla den blomman så fin
Jag ska vattna den, jag ska vårda den
För den blomman, min älskling, den är vi!


Tillbaka