Mars 2011


Arkiv

2011.04.16

Om aftonen. Snart midnatt. Det börjar närma sig året sen jag skrev nåt här sist. Skallen bultar. Den gör det allt som oftast nu för tiden. Trettiofem o krämporna tågar in med klumpigaste armékängorna på o förklarar krig. Rolling Stones i lurarna. Värmepannan i kåken trasig, går på nåt slags sparlåga nu. I lördags morse fanns inga morgontidningar i brevlådan o ingen värme i elementen o inget varmvatten. I Japan är det värre. O i Libyen. Det är bara så svårt att förhålla sig till det hela. Som om nån rättvisa skulle forma sig bara man tänkte klart o rätt. Kevin Spacey i Sjöfartsnytt på TV. Kallt i mitten av mars, förbannat kallt o mest grått. Jag har i alla fall spelat in en låt idag som jag skrev igår. Jag har gläntat på dörren till det där rummet som har en av sidorna öppen mot hela stora världen. Jag är inte så arg ikväll, mest lugn. Melodifestivalen är över för den här gången. Alla vill va med fast dom säger att dom inte vill. Som förklaring väljer dom linjen ”låten var som gjord för mig”. Alla var där. Sverige drunknade i det i år som varje år. Det går inte att värja sig. Det vore som att värja sig mot nu. Det enda jag aktivt jobbar för när det gäller sånt där är att få dom yngsta att inse att det aldrig får bli referenspunkten, att dylik dynga alltid är på låtsas. Sitter en våning upp i en by långt uppe i norr där snorungarna som – som genom ett under – precis fått körkort, väljer att trakassera flyktingbarnen som cyklar. Sånt gör mig förbannad. Yttersta formen av feghet, naturligtvis. Trygghet i en Volvo 240. Då skäms jag över det här stället. Då skäms jag. Jag antar att den där ytterst märkliga fritidssysselsättningen bottnar i köksbordsrasism. Snorungarna har snorfarsor o snormorsor som aldrig tog sig för nåt viktigare än att göra ner folk som det gjort väldigt ont i. Dom svagare. Dom andra. Dom där. Här lever jag, mitt i växtvärksamhälle, mitt i förändringsskräckby. Här som där, antar jag. O vi gör väl alla vad vi kan för att försöka resonera med dårarna. Sugen på trummor nu. O en iPad. O en skön kompressor som kan tygla o tämja krafterna. Sugen på vår. Sugen på en ny era som tar form. Sugen på att åtminstone få tro att det än en gång ska gå att dansa med en hand svävande fritt under en diamanthimmel. Varför ska det vara en så fjär tanke? Sugen på sommarnätter på cykel.