Mars 2008


Arkiv

2008-03-21

Som den återfallsförbrytare jag är var jag ikväll tvungen att titta på Steve Earles videor ytterligare en gång. O blev ju naturligtvis förkrossad, hel, trasig, lycklig, dyster. O förstod återigen varför jag håller på med det här. Det handlar om sångerna. Förstås. Vi kan nog konstatera redan nu att Steve Earles "Fort Worth Blues" får stå som förebild för hela mitt nästa album. Det är så det ska ske. Det ska ske så långt från dom rosa backdropsen man kan komma. Det ska göra ont, vara på allvar o ärligt. O minns vad jag sagt! En snickare, rörmokare, bilmekaniker, plåtslagare, sotare ska kunna spela sångerna jag skriver nu. Den enkelheten eftersträvar jag. Människor med händer krackelerade av självsprickor. Folk som kämpat i tystnad, folk som jobbat över o extra för en fin cykel till sonen. Folk som undrat om dom gjort rätt men fortsatt ändå för den vackra, höga principens skull. Folk, helt enkelt. Jag skriver sånger för folk nu. Dock ALDRIG folklig musik o för den delen ej heller folkmusik. Åt helvete med alla partyn! Här kommer ärligheten, den vakna, nakna sanningen!





2008-03-16

Dimmolnen svepte över slätten när jag bröt E4:an o tog av mot dalen mellan bergen tidigare ikväll efter ett par kvällar o dagar i Uppsala o Stockholm. Den skingrades dock snart igen o jag spelade ohälsosamt högt på bilstereon. Melodifestivalen är över för den här gången o återigen har ingen segrat. Alla har förlorat. Här har varit lugnt ett tag. Jag har haft annat. Det svider i fingertopparna igen efter rofyllda, lugna januari o februari. Det svider gott! En människa behöver jobba o jobba mycket. Annars dör det mesta undan. Jag har mina planer som jag jobbar på att realisera, jag har mina ord o toner som jag vill få ihop till nåt nytt o vackert o stort. Tiden tar god tid på sig nu, det är gråväder så det står mig upp i halsen. Jag kan höra ekot från partyt därute. Jag är inte med ikväll, jag sitter här igen o tittar ut över dalen där vattnet ryker, där sågen tuggar timmer i evighet. Jag gick på Söder i förmiddags i ett snöblandat regn o synen grumlades av gårdagen men jag var stark o frisk o jag tog några ackord på en fantastisk Levin-gitarr innan J.B. ringde o vi tog en kort promenad runt kvarteret. T-bana till Centralen o Pendeln vidare mot Uppsala, en kvinna föll för våra skratt o för en stark-cider. Nu är jag här igen o man kan nästan känna doften av sågverket via den där dimman; det är reverb-land här, det är Twin Peaks-tremolo-stämning här. Det är tyst här inatt. Snart släcks väl gatubelysningen också. Som ett sista försök att driva ut oss härifrån, in i städerna, dom minst lika kvävande. Vart tar man vägen då? In i sig själv, kanske o till sist. Det är tyst på telefonen sen ett par dar. Det är överlag rätt tyst. Mailen har avstannat, ingen post i lådan, SMS:en borta. Jag tänker o när nåt slags känsla därinne som glöder o som kanske kommer att göra ont när den får brinna ut. Jag låter det vara, svalkar strupen med en klunk Les Fumées Blanches o minns att rock är en känsla o ingenting annat. Nu sover vi. Godnatt!





2008-03-06

Såg en film med Marianne Faithfull härom kvällen. Fantastisk kvinna, underbar film. Jag bara kom att tänka på det o ville lyssna till henne här. Så vackert!





2008-03-02

Inatt - jag vet inte. Jag skriver för att jag måste o för att det är vad jag kan. Horn dansade o log ikväll, jag spelade. Jag borde gå o lägga mig, klockan är snart två. Men det är den här tiden som är svårast efter spelning; det går inte att sova, hur trött man än är. Jag kan lägga mig på rygg o stirra i taket eller så kan jag sitta här o skriva. Jag väljer det sista. Surfade runt lite bland bloggarna nyss o fann att det skrattades vilt åt mannen som tänder på damcyklar. Jag tycker inte att det är roligt o jag tycker inte att det är speciellt konstigt heller. Konstigare då att man helt ogenerat skrattar öppet åt en sån människa. Det visar på en stympad samhällsutveckling. Sen ger sig girlsen ut i festnatten o garvar livet rätt i facet medan människan - den svaga - han med damcyklarna - kämpar med all kraft för att försöka förstå nånting alls. Det är ett sånt samhälle vi vill ha, dom vill ha. Det är ett sånt samhälle jag är livrädd för. Det är därför jag sjunger orden ur lungorna kväll efter kväll. Därför att jag inte kan se att det är OK att göra ner den svage; därför att jag får ont när stor trampar på liten; därför att jag tycker att partypinglor är den här tidens häxor; därför att jag tycker att pojkarna med för tighta t-shirts är den här tidens mörker. Jag vill inte vara del av det där, inte av deras tomma garv. Sjung för mig, Nils Lofgren!