Maj 2010


Arkiv

2010.05.14

Det är nåt med natten. Det är nåt med dimman. Riktigt varmt denna dimmiga natt, dessutom. Jag pissar o ser ut genom badrumsfönstret o däruppe på uthuset lyser den gamla välkomnande lampan med en gloria av dagg runt sig. Det doftar naturligtvis ljuvligt. Det doftar naturligtvis regn som regn bara kan dofta om våren. "Om" våren heter det, eller hur? Inte "på" våren. Det är nåt med natten o lugnet i den som jag tycker så mycket om; tystnaden, ensamheten, mörkret, avsvalnandet av det som var. Stjärnorna ibland o ibland månen. Vetskapen om att alla barn sover o att det är andra som tagit över gatorna nu; dom desperata, utsatta, the loners, dom som vet, dom som aldrig förstått. Själv är jag under tak o faktiskt under fönster o jag hör hur regnet slår mot rutan. Det är Kristi himmelfärdsdag o Al Pacino är som vanligt snygg, den här gången i Insomnia. Eftertexterna rullar till slut o jag borde sova men väljer Shane MacGowan o The Pogues o deras vackra A rainy night in Soho. Väljer en iskall burk Norrlands guld o ett litet glas vitt vin, jag minns inte märket, men det smakade som nåt jag aldrig riktigt kunde sätta ord på. Är jag tydlig nog? Som sagt; det nattas, några timmar kvar innan ny dag gryr o jag skakar rastlöst toffeln på foten. Bergen står stilla o tungt o tallarna bryter horisonter.