Maj 2008


Arkiv

2008-05-23

Det var när årstiderna mest passerade utan närmare analys; hösten var kurragömma om kvällarna bland buskarna på skolgården, den var pärondoft där vi satt i träden med den dummaste bonden under våra fötter, den var back to school på gott o ont, den var som en harkling, en inandning inför vintern som kom, vit o kall med december o födelsedag, med tomten o julen, med nyårsafton o man fick vara vaken till efter tolv om man inte somnat i nåt knä innan dess. Skidor i backarna o kälkar o pulkor, fort skulle det gå o fort gick det. Mössa var pest, jeans var snyggt redan då o långkalsonger inget för män som vi. Våren sen var mest en massa känslor som man inte hade nån reda på, det kändes bara gott, flickorna blev lite vackrare, luften blev lite högre, det blev lättare att cykla igen, det grönskade, det vitnade o maj svischade förbi som doften i vinden från dom där flickornas underbara schampo. Sen kom sommaren o sjöarna o hoppandet o dykandet i iskallt vatten o glass glass glass o allt gick alltid för fort. Fisket från bron där linorna trasslade sig o gäddorna var slöa o snokarna rasslade inne bland lövbuskarna o grodorna kvackade; det var våra sumpmarker, vårt New Orleans, vår film. Kanot ut på öppna sjöar där vinden var för hård ibland o drev oss längre o längre ut, känslan av vanmakt. Klättrandet i berg där sagan kunde slutat om jag tappat greppet femtio meter över marken där jag hängde i fingertopparna o skrek i panik. Ölands-semestrar; man längtade dit o man längtade hem. Där var hav o vit sand o doft av tång o stank av folkskit, gocart-race o doften av den första egeninköpta OKEJ-tidningen med alla tuffa hårdrockare. Plast, rea, billigt, sönderturistat, husvagn med noppriga, gröna soffor o rangliga bord där det serverades burkskinka med mimosasallad o man var på gott humör lite till mans; det fick drickas lite grogg varje kväll o det fick gås omkring i prasselbyxor o solbrännan från dagens strandtupplur kändes klädsam under förtältstaket där grilloset låg tungt o Johanna kom förbi o ville bara säga godnatt o vi stod lite längre bort sen o ville helst av allt kränga oss ur våra egna skinn. Vi brevväxlade några månader o jag tror att nån kusin tog hand om det rent fysiska med henne till sist. Jag höll mig till breven. Sen kom musiken in som den friskaste av vindar o blåste ren hjärta o skalle från vanföreställningar o illusioner. O där är den ännu o det blåser o stormar friskt bland alla ord o toner o hjärtat töms o hjärtat fylls på, om o om o om igen. I evighet.





2008-05-08

Jag dricker kaffe på balkongen, det är tidigt om morgonen men solen är uppe, lågt stående över taken. Dimslöjorna har börjat lyfta o snart är himlen klar o bara strimmor av vitt kvar från flygplanen långt däruppe. Det är så sagolikt vackert här med alla vitt blommande träd, som en scen ur Bröderna Lejonhjärta i Nangijala. Strängar av torrt gräs ligger som vallar efter klippningen, det doftar så gott o i gräs ska små fötter gå snart. Jag undrar vart dom där planen är på väg. Bort eller hem? Sitter dom där uppe nu, affärsmännen, dom beresta, med en kall o alldeles för liten öl på det lilla utfällbara matbordet o med sina laptops i knät o jobbar på sina enormt viktiga uppdrag? Kanske sitter en young dude brevid på sin första transatlantresa, nervös o med små flaskor rött vin som han blir för full på. Kanske vill han ha igång ett snack med Den Bereste, kanske tycker Den Bereste inte alls att det ska snackas. Han jobbar ju - som sagt - med sitt enormt viktiga uppdrag o smuttar vant på sin löjliga öl. Kanske somnar the young dude till sist med en sträng av saliv rinnande ur mungipan.

   Härnere är dramatiken av annan art; den utspelar sig bland fåglarna som vilt sjunger i träden, lockar på varandra, letar efter varandra, hannarna gör sitt för att hävda sin manlighet, honorna är svala som vanligt o vänder bort sina blickar men håller ändå ett öga. Jag sitter ovanför allt detta, tro det elle ej, högt på min balkong med rangligt räcke o det är maj igen! Snart är det sommar. Tro också DET eller ej!





2008-05-03

Nu knoppas det o spränger i träden o från gräset stiger doft av sommarnatt inatt o jag minns forna sommarnätter o längtar efter kommande. Jag är trött efter en artontimmarsdag med inspelning, städning, fest, lek, ett evigt handlande o socialt umgänge. Jag är trött men lugn; längtar inte efter håll i gång eller party eller dansande på bord. Längtar efter ensamma stunden i lugna ron med bokstäverna framför mig som bildar ord som bildar meningar som bygger nya o andra o alternativa verkligheter. Längtar efter nya sånger att plocka ner. Det hänger ett skimmer runt varje gatljus inatt, en sky av dimma får ljuset att mjukna. Jag lyssnar på Coldplay. Godnatt!