Låt Mig Va Den Du Kommer Till


Nu har natten passerat o morgonen är förbi
Nu sjunger fåglarna stolt o högt av lust om liv
Nu blåser vintern iväg i en sista vild vårvind
Men det är fåror o spår kvar av tårar på din kind

Du blev som ett barn igen vid bäcken i skogen, fördämningen
Men vårfloden brast till sist o rann bort med barndomen, spänningen

O lågtrycken knäckte dig – som ett sista hånfullt skratt
Ditt liv brann i mörker, ditt liv brann i ständig natt
Du var så förväntansfull, du ruvade på drömmarna
Men sommaren blev ett par skor som sprack i sömmarna

Nu är det kudde över huvudet, nu är det krig med dig själv i rummet
Där åskan smäller o stormarna drar Leukothea till stranden med skummet

Låt mig va den du kommer till om morgonen verkar dyster
Låt mig va den du kommer till, jag är din bror – du min syster
Låt mig va den du kommer till om jag är den du önskar
Låt mig va den du kommer till om såren inte läks av grönska

Jag försökte med frisk luft, jag försökte med öppna fönster
Jag försökte med ljus för att bryta dessa mönster
Du försökte med vin – men den flykten var redan gjord
Så du kom aldrig längre än till en soffa o ett skitigt bord

Det blåser i löven nu o doftar av poppel o hägg
Men du sitter kvar där ännu o stirrar in i en gulsjaskig vägg

Låt mig va den du kommer till om morgonen verkar dyster
Låt mig va den du kommer till, jag är din bror – du min syster
Låt mig va den du kommer till om jag är den du önskar
Låt mig va den du kommer till om såren inte läks av grönska


Tillbaka