Lämnade länder


Ränderna går aldrig ur, dom har ristats för djupt
Jag tror jag förstår det nu
Det som en gång tog sin början kommer aldrig ta slut
Vi hade vinden i håret på två Crescent-hjul
Som slog mot traktorspåret
I gruset på väg till sjön i en sommar blå o gul

Vi kommer aldrig dit igen men vi har kvar våra band
O vi har kvar alla minnen
Jag hör ekot ibland av sången från ett lämnat land

Jag minns det som en fin tid när grunderna las
Jag var rädd om min tid
Jag tog hand om min gåva som sköraste blomma i vackraste vas
O jag mötte min kärlek, o hon blev kvar några år
När rubinen blev rosablek
Sögs vi in i slentrian o fick förstå att kärleken är svår

Gud välsigne dig, min vän o alla andra vid min hand
Ni är den vackraste kör
Som kan höras i ekot av sången från ett lämnat land

Det som är gjort bleknar bort
Inga brutna horisonter så långt jag kan se
Jag håller vilda drömmar kort
Jag vill ha nånting att tro på; nåt att känna, nåt att se

Jag ser en man som håller hårt i en liten pojkes hand
Han tycker det är svårt
Att höra ekot av sången från ett lämnat land

Ränderna går aldrig ur vad än vägen lär
Vi kliver självmant in i den bur
Vi lämnat - vi är dom barn vi blev, vi blir dom barn vi är
Samma vågor rullar in på samma urgamla stränder
O som viskningar i vinden
Hör jag ekot av sånger från lämnade länder


Tillbaka