Juli 2007


Arkiv

2007-07-15

Ett vitt blad, vitt fönster, rena ytor. Fyll dessa sidor med tecken. Nu är en vecka i livet avklarad. En vecka fylld av spelningar, människor, fest, en vecka indränkt i öl, vatten, svett o blod. En vecka som jag aldrig förut upplevt. En vecka indränkt i tårar också o som ingen fått se. Det är söndag nu o vinden har blåst gamla tider ut ur livet o nya in. Middag med vajande fält utanför fönstren o du, min älskade, som det bästa sällskapet o solen däruppe till slut. Jag satt ensam på Pelikan i tisdags kväll med en massa bekymmer o en tallrik underbara köttbullar o jag sitter här nu med en massa intryck som vägrar somna bort. Jag tackade för allt gott via en hälsning på baksidan av kvittot i tisdags. Jag tackar för allt här nu på baksidan av hemsidan. Tack! Det har blåsts i saxofoner, det har rullats basgångar, det har trummats trummor, det har smekts tangenter, det har slitits i strängar o det har skrattats i bussar o loger. Det har sjungits. Det har varit som det brukar vara men det har varit i ett rasande tempo o tämligen koncentrerat. Jag är glad att jag tjänat mitt levebröd, arbetat av min kvot för den här gången. Det har applåderats o det är jag glad för. Det har sällan varit tyst o det är jag medveten om. Det har andats o det är jag tacksam för. Nåväl, denna afton verkar också lida mot sitt slut o den som lider mest är den som helt tvärt ska kastas in i verkligheten från drömmen. Imorgon är det måndag igen, men jag kommer aldrig låta det bli dom måndagar som jag minns från förr igen. Aldrig.





2007-07-11

Det är såhär det känns när motorerna går på högvarv, när rösten blir hes o fingrarna blöder. Det är just såhär det känns. Hard work and late nights, köksfönstret på vid gavel, frisk luft, livet bor i kontakten mellan människor, dessa märkliga varelser. Jag är en o du är en. Inte mycket mer att göra åt saken mer än att komma till - just det - saken. Vilken är ...? Well, I don´t know. Så låt oss komma till punkt, avslut, en ny start. Alltid.





2007-07-03

Here´s to you o alla löven växer på grenen, saftiga o stora, innan dom vissnar o dör i höst o faller till marken o blir sparkade på, runt med. I högar ligger dom då. Here´s to you o vet du vem du är så har du aldrig blivit sparkad på, eller hur? Hänger dig kvar däruppe bland dom andra. Det gör du rätt i! O vi gjorde rätt som hängde oss kvar däruppe där vi hängde då. Vi gjorde rätt o säkert en massa fel. Vem vet sånt? Man måste ta reda på, leva sig igenom frågorna, dansa sig igenom lågorna. Vi gjorde det o det hettade ordentligt. Det gör ju det. Here´s to you! Regnet faller härute o det doftar friskt genom rummen o engelska deckare är det gott om såhär års. Ledighet nu innan drabbningarna nästa vecka, samlar kraft, tar det lugnt, inbillar mig att TV:n kan ge mig det, tror fel, sätter mig vid datorn igen, drar riktlinjer, fixar layouter, lägger mig ganska tidigt o läser "Shakespeare Never Did This" av C. Bukowski med fotografier av Michael Montfort, sover gott o länge o käkar frukost i evighet. Amen. Gott liv, helt enkelt. Spelar piano tills fingrarna spyr, handlederna spyr, grannarna spyr; "Dansen På Sunnanö", "Änglamark", "Bo-Eves Psalm", allsköns boogie woogie, "Av Himlen Sänd", "Du Är Den Ende", "Du Gamla, Du Fria" o "Summer In Siam". Försöker plocka ner någon av alla dessa sånger som svävar fria däruppe, fria att plockas ner, fria av naturen. Dom förblir fria, låter sig inte plockas ner nu, jag försöker förklara att jag inte tänker låsa in dom, det ligger i MIN natur att aldrig låsa in en sång, det spelar ingen roll, det går inget vidare, jag låter det vara o väntar in bättre tillfällen. Bidar min tid, som man säger. Gör annat så länge. Drömmer o längtar o väntar o tittar o lyssnar o svävar ibland över marken o gnor ibland genom marken o tvättar o diskar o tänder o släcker alla lampor för att se o slippa se. Here´s to you, o alla ord skrivna här är som tvätt på tork o snart är fukten som löven på träden, borta i hösten, ett minne blott, ett ingenting.