Blogg


Arkiv

2008-02-29

Ikväll fäster inget på, det är samuraj-jidder på burken o jag längtar till ett annat land ikväll. Jag längtar till värmen. Jag längtar till ett land där man inte behöver rädas ett bakslag med snö o kyla igen. Jag längtar efter våren. Jag vill se grönt vatten, jag vill ha söta drinkar vid poolkanten, jag vill bli bränd under fötterna på klipporna. Jag vill sätta på mig ett par kortbyxor, fula eller snygga; jag vill sola mina bleka spiror. Vad som helst! Jag blir en turist bland andra för den där vackra solen. Jag säljer min värdighet för lite värme. God natt!





2008-02-28

Tillbaka till verkligheten igen efter helgbestyren o snart är en ny här. Kom till mitt förtret på att jag ju missat Elvis Presley här. Inga videos med den största! Jag skäms! Artisten med stort A. Det känns som ett trist ordval, men jag kunde inte låta bli. Vi skulle behöva mer elvis-anda här i Sverige; nån som tar för sig, som låter svälla, som spränger gränser, som ler lite snett, som skjuter hål i TV:n. Nån med några läckra Cadillacs o svindyrt leverne. Nån med ett palats att bo i. Nån som man inte kan motstå att älska. Trots allt. Nån i glittrig dräkt.





2008-02-24

O så avslutar vi denna februarihelg med lite Pretenders igen. Bra, bra sång - Don´t Get Me Wrong! Det rimmar, alltså är det sant som N. Eirevik brukade säga.

"Dont get me wrong
If I´m acting so distracted
I´m thinking about the fireworks
That go off when you smile"


Det ni!
Sov gott!





2008-02-24

Det är en stund efter midnatt nu o ensligt tyst i byn därnere i dalen. Återväxten verkar ha avstannat fullständigt. Det här var vilda västern en gång i tiden. Hit var man rädd för att åka. Nu har cowboysen supit ihjäl sig eller lagt av. Det är en alltmer ointressant plats att bo på. Jag sitter ändå kvar här ovanför sjön denna natt, denna stjärnklara natt o lyssnar på skvallret. Till o med vinden har mojnat, det susar lite lojt i träden. Inget mer. Jag läser böcker o försöker förstora min värld. Den växer o blir vacker en stund innan telefonen ringer eller mailen plingar eller mikrovågsugnen driver en åter mot verkligheten, den jordnära, grå. En enträgen värk i skallen har börjat röra sig ner genom axlarna o ryggen o jag är kvar här o snart kommer våren o vägarna torkar o solen bländar igen o allt det där onda o trista blir bagateller o strunt samma o dofterna kommer åter o gör nytta. Havet rullar in o sanden är fin, dofterna alltid lika berusande, bankarna alltid lika mystiska. Jag vill bo där en dag, en natt, där världen rullar in ånyo varje gång man ser vågen.





2008-02-23

För oss med en förkärlek för hattar vill jag här presentera en vacker kvinna; Chrissie Hynde. O en bra låt såhär på lördagkvällen innan lite vin fått fäste i blodet. Jag känner att jag vill presentera ytterligare ett par sånger från denna kvinna o detta band, The Pretenders. Men en sak i taget: Chrissie Hynde & The Pretenders - Human. Väl bekomme!





2008-02-21

Idag är tidningarna fulla av skit, det tränger sig närmare o på. Framsidorna på blaskorna som mer eller mindre frivilligt dimper ner i min brevlåda är fullmatade med m-festivals-skit som om det vore den största händelsen i kulturhistorien. Det är förkvällar o efterkvällar o lallande fånar till tusen. Hur värjer man sig? Jag ger mig ut på vandring åt motsatt håll o hyllar hjältar med damm på smäcken o hål i galoscherna o trunken över axeln. Dom hjältar som dött bort, dom enda snart. Dom som inte storögt glor rätt in i trendträsk o följer varenda vink om vad som kanske kan sälja nu. Finns några såna kvar över huvud taget? Jag ser dom sällan. Oftare då ser jag schlagerdrottningar o kungar som med champagne-glas i hand lyckligt tjoar mot kameran i tron om att livet är på väg mot toppen. Det kanske det är. Där är det ensamt, har jag hört. Läste en liten krönika om Dylan häromdagen. Den gjorde dock ingen skillnad. Den var lika trött skriven som det mesta som skrivs om dom som skirivit nåt om nåt som verkligen betyder nåt. Det blir platt fall o nostalgia.

Sjung, Bob!





2008-02-17

Det var en vacker dag idag, mycket sol. Lång promenad på morgonen, befriande samtal, yviga gester o ny vilja. Sitter med demos i lurarna nu o känner att jag kan gå ner o bak mot defensiven ett tag. Det finns tillräckligt många sånger skrivna för ett långt fullängdsalbum. En lampa lyser i ett fönster ovanför härute o jag tittar däråt o undrar över själva tillfinnandet en stund. O sångernas roll. Såg en dokumentär om musik o politik o tappar förtroendet för den ena rockfarbrorn efter den andra. Politiken speglar livet o allt det; visst, men det har inte med vartannat att göra. Sånger är en annan spegel o om man envist använder sig av sånger för att vinna politisk fördel, förminskar man sångerna o förminskade sånger gör ingen politisk skillnad.





2008-02-15

Märklig dag, detta. Humöret for upp o ner som en kula i ett flipperspel, solen lyste, det var en vacker morgonpromenad imorse, en lång o frisk power walk. Men - som sagt - humöret svajigt o labilt. Ingenting att göra åt. "Vem som helst kan ha en dålig dag - du blir som förbytt" för att citera U.L. Möjligen vek jag ihop under dårskapen igen. Jag blev förbannad på stollar, helt enkelt. Jag ställde mig inte över idag, jag föll. Ska man aldrig göra. Under den vackra solen är det emellertid förrädiskt lätt att bli svag; man ger sig litegrann. Nåväl, jag överlevde den här dagen också o nu är det kväll o jag har börjat få sånger till hjärtat igen. Man får skriva det ur sig, all skit man ser o hör i alla skikt, på alla nivåer. Det är enda sättet. TV:n blinkar ut sina hyperaktiva program. Snart är natten här på allvar, återstår bara att sova innan fredagen är här med sin hysteriska fredagshysteri. Kom, natt; befria mig från denna verklighet!





2008-02-14

En melodi så vacker som denna måste ju ha skrivits av en minst lika vacker man, tänkte jag första gången jag hörde den. O jag fick rätt. Shane MacGowan kanske inte är nån svärmorsdröm, men med ett sånt melodisinne är han förlåten det mesta. Redan som sjuåring fick han följa med farsan ner till puben o dricka mörk öl. O på den vägen blev det, kan man säga, fast det kanske mest har varit gin o tonic o tyngre. Sångare i The Pogues med största hiten "Fairytale Of N.Y." från fantastiska skivan "If I Should Fall From Grace With God" som för övrigt inte innehåller ett enda dåligt spår. Det ni! The Pogues turnerade flitigt o splittrades sen, jag vet inte vilket år, o Shane MacGowan startade The Popes istället o skriver fortfarande fantastiska sånger. Nu tror jag att dom är återförenade igen. The Pogues, alltså. Allt det där är ju å andra sidan världsliga ting. Men sångerna är nåt annat, nåt större. Som vanligt. Amen.

Här nedan kommer sången "Summer In Siam". Say no more, som vi brukar säga.





2008-02-10

Lördag kväll, den första i år med melodifestivalandet som ett stort tuggummi man tvingas trampa i o steget blir lite jobbigare att ta i ett par månader. Men nog om det nu! God musik framledes, fina idéer, tankar om nåt stort. "112" i alternativ fullbandsversion i lurarna, det tuggas fint. Jag har varit ute på YouTube ikväll o försökt hitta nåt att bjuda på men jag hittade ingenting. Det hade blivit en ballad om det hade blivit nåt, men jag fann ingen god nog denna trötta afton i februari. Februari, ja; jag vet inte hur man ska orka sig igenom den här månaden nästa gång den kommer. Vad har den? Vad vill den? Inget jobb, ingen lust, inget ljus. Men ikväll när jag var ute med soporna tyckte jag mig känna en doft av vår. Vår. Nytt. Annat. Liv. Dö, död! Lev, liv! Det kvittrade i grenarna på morgonpromenaden, solen strålade, folk log. O jag tänkte att det var inbillning då, men när kvällen kom o doften fortfarande låg tung förstod jag att första tecknet varit här. Nu är det kväll, natt o jag ser gatlysena lysa o det ser lite dystert ut eftersom dom ingens väg har att lysa upp i denna by, denna kväll i detta liv på denna jord i denna tid. Men jag är ju här nu o jag kunde lika gärna vara där, nån annanstans men jag sitter här o gatlysena lyser upp nån annans väg ikväll o en gång i tiden hade jag aldrig hittat hem utan dom.





2008-02-06

Jag gjorde för några dagar sen ett blogg-inlägg om gode Neil Young. Den kom av nån anledning bort när jag skulle lägga ut nästa. Jag vill återigen visa sången "Philadelphia" från filmen "Philadelphia", där den ligger lite i skymundan i eftertexterna. Springsteens "Streets Of Philadelphia" hamnade ju i starkt strålkastarljus, men den här håller samma klass. Enormt fint Neil Youngskt framfört med piano, indränkt i vackert reverb, falsettsång. Jag skrev också att jag ville sätta mig ner på Neil Youngs porch nån gång o dricka ljust öl o röka cigaretter o klia Old King bakom örat. Det vill jag fortfarande. O prata om stämningen mot honom när skivbolaget tyckte att han inte "lät Neil Young". Eller om rockabilly-skivan han spelade in när hans skivbolag tyckte att det var dags för en "rocksiva". Det där är ju - som sagt - en tolkningsfråga.