Det var vi


Juni blåser kusliga stormar rätt in i sommarn
Känslorna domnar i några dagar av höst
Handdukar på tork på balkongen efter sommarens första dopp
Där jag höll din kropp o kände värmen från dina bröst
Hur kunde vi låta nåt så fint glida ur vårt grepp
Vi höll om varandra men viskade: "Släpp,
släpp mig nu, släpp mig fri!"
Det var inte du som blåste natt in i dag
O det var inte jag - det var vi

Det var inte du som låste dörrar o kastade nycklar
Som lät ormens tunga kittla våra innerliga band
Det var inte du som trampa ner rosor i grus under slarv o giftiga rus
Som aldrig lät nån ta din hand
Det var inte du som balanserade vår kärleks nåd
Över djupet på en ömtålig tråd o som till sist föll i
Det var inte du som stod vid rodret när vårt skepp gick i kvav
O det var inte jag - det var vi

Nu när allt kommit av sig, kan du ta mitt förlåt då, min vän?
Tillsammans såg vi sol o regn, vi såg nätter o dar
Vi bars av förälskens vind o svävade mot toppen
Innan vi slog mot botten - vi var ett vackert par!
Jag kunde inte låta dig va, men jag vet nu att jag borde
Jag var så stor i orden, jag var mit eget största hot
Det var inte du som låg på knä o bönade o bad
O det var inte jag - det var vår kärlek som ville slå rot

När kvällarna kommer stillnar vindarna en stund
Några timmars lugn innan natten tar vid
Jag längtar redan till september o jag ser din sarong
Hänga här på min balkong med en doft av en svunnen tid
Det var inte du som hungrade, törstade ihjäl
Efter en syskonsjäl - en famn att falla i
Det var inte du som trotsade varenda tänkbar lag
O det var inte jag - det var vi
Det var vi



Tillbaka