Augusti 2008


Arkiv

2008-08-29

Du, grabben; se upp för snackarna som vill bjuda på resor o sprit! Se upp för klådan i halsen. Säg nej när det känns nej. Säg ja ibland! Se bortom silver o guld! Håll drömmar vid liv o för dig själv o förverkliga så många du mäktar med o kanske några till. Lär dig spela så många instrument du hinner med o kanske några till. Sjung mycket! Fotografera. Lägg på minnet! Våga skita i vad folk tycker, vilka folk nu än är. Vrid på lite mer volym än vad som krävs; gör lite ont, skav litegrann! Bli aldrig som dom som är konstnääärer, trubaduuuurer, muuuuusiker! Förstå att bara nån liten procent av allt vad som lovas hålls. Lyssna inte när dom säger att dom ska hjälpa dig eftersom den enda som kan hjälpa dig till sist är du själv. Huka när nostalgikerna vill dra dig tillbaka in i den trygga puppan. Gå alltid vidare! Ta inte råd från noviser o amatörer o män o kvinnor med gälla röster. Ta råd ur ditt hjärta, ingen annastans ifrån! Sjung dina egna sånger! Sjung andras sånger med stor varsamhet. Var aldrig rädd! Ditt hem står kvar; du kan komma när du vill. Var vaksam - sångerna svävar färdisgskrivna runtom dig; plocka ner dom, sjung dom, sjung dom, sjung dom! Lev dom först om det är nödvändigt eller lev dom sen i efterhand om det är nödvändigt. Se i barns ögon det oförstörda, nyfikna, världen som upptäcks. Var med barn, lyssna på barn. Det finns medicin som gör själen fjäderlätt o hjärtat till bomull; förstå det o inse biverkningarna. Lär dig att bära tungt! Lär dig att arbeta! Arbeta minst åtta timmar om dagen. Stäm inte gitarren så förbannat noga! Blås lite för hårt i munspelet! Spotta o fräs! Var vild! Hamra på pianot likt en clown därvid o låt pudret damma i natten! Gråt inte. Skriv. Ge inte fan i dumheterna, dom är en aldrig sinande källa till inspiration. Blunda inte, gäspa inte. Byt strängar ofta, se upp för mossigheten. Kasta en blomsterkvast tillbaka till naturen! Värna om miljön, det är det vackraste att göra för dom efterkommande, vackraste. Källsortera. Se kvinnorna runtom dig, försök bygga ett samband, inse att det inte går. Landa i det. Gå o gå långt o länge o fort! Tänk. Tyck aldrig nånsin synd om dig själv! Kanske det viktigaste av allt. Tyck ALDRIG NÅNSIN synd om dig själv! Se skymningar o gryningar o se skillnaden o uppskatta dom! Var stolt över det du skapat, det du gjort! Gör mer!



2008-08-02

Det står stilla o syrsorna är dom enda som ackompanjerar nu. Dirigenten har åkt hem. Luften vägrar förflytta sig åt nåt håll överhuvudtaget. Semestrarna är slut. Nu kommer tyskarna. Nätterna är svarta. Systembolagets extrapersonal får gå hem. Det klirrar inte lika muntert om dom lila små påsarna längre. Man suckar litegrann, men det är OK. Insjöarnas vatten är ljummet o solen bakom märkliga moln bildar vackra vyer där jag ligger på rygg o simmar långt ut i det svarta, mystiska, detta som folkmusiken skrevs om o för. Restaurangernas o caféernas fantastiska sommarvikarier börjar skolan igen o surpupporna kommer tillbaka. Sommarsöndersupna gör ett par sista försök med vitt vin innan magarna rasar i rötmånaden. Getingar surrar sönder idylliska tankar om middagar på balkongen; deras rörelsemönster retar gallfeber på vem som helst.
Det är slutet av juli, till o med början av augusti o jag förlikas aldrig riktigt med den här tiden på året. Det är som eftermiddagen på dygnet, runt tre fyra. Jag vill sova mig förbi o vakna först framåt sex sju. Det är siesta time i själ o hjärta men jag kan inte sova. Sommaren är mättad, man klipper gräsmattan mest på rutin där nere i kvalmigheten.
Jag såg ett program om svensk solidaritet på TV häromdagen med Janne Josefsson o jag häpnade över vår karga inställning till just solidaritet. Vi drev en kebabbarägare från Marstrand, vi brände ner ett hus där torrlagda alkisar kunde få andas ut en stund, vi vägrade låta en villa på Lidingö bli flyktingförläggning o till råga på allt höll vi våra huvuden högt. Jag skäms! Jag skäms varje gång en svensk tar upp ämnet invandrare, bögar, flator med mig. Det ska alltid anfallas från märklig vinkel, redneck-vinkel, ”jag som bott här i alla år har väl fan rätt till mitt eget”-vinkel. Jag skäms också över faktumet att man tror att jag vill lyssna på detta! Säg inte sånt till mig! Min värld kommer ALDRIG förminskas ner till den nivån, mitt medvetande kommer ALDRIG begränsas av dylika gränser. Jag kommer alltid titta åt skuggan, åt dom som tigger, dom som somnar utmattade i parken med en tom påse bredvid huvudet, dom som spastiskt springer omkring o ställer till med trubbel, åt virvelvindar, vindpinade, vildfåglar, vandrare. Jag är inte intresserad av idyll o bortskämdhet o välansade trädgårdar o polerade bilar. Jag andas ut i mörka tunnlar i stora staden om svarta nätter. Jag lyssnar på Håkan Hellström o distat piano o vill famna vildvuxna skogar. O därnere över sjön sveper dimman från sågverkets skorstenar förbi o jag ser också det som nåt slags hjältemod, bara detta hjältemod en dag kunde befrias från egenvald instängdhet o gränssättning! Bara Townes Van Zandt en dag kom in i deras liv o sa en sanning eller två! Men Sommarkrysset med u-ringade donnan Gry Forssell får äta upp hela verkligheten om lördagarna eller Anders Lundins vedervärdiga allsångsförsökstämma om tisdagarna.
Det är stilla denna första augustinatt, detta fina år 2008 o från balkongen hör jag unga förälskade vänslas o tingslas. En trimmad moped far förbi o min blick är dimmig o trött, mina öron stänger av, dofterna vaggas långsamt in i min näsa nu. Härlig är jorden o fjärilarna som dansar strax ovan dess yta!