Blogg


Arkiv

2010.04.19

Vårsolmåndag, kallt ändå o tiden står stilla. Vackra tulpaner på bordet i stinn bukett. Jag planerar några projekt i huvet, inte mycket mer. Släpper man skivor längre, förresten? Köper nån? Jag gav bort stereon härom dan med två feta högtalare, full range, CD-spelare, kraftigt slutsteg o till o med kassettdäck. Skivsamlingen funderar jag på att packa ner, jag kanske sparar några alster mest för omslagens skull. Alla LP-skivor jag köpte under några år vet jag inte ens var jag har, jag kanske har slängt dom. Jag läste i Svenska dagbladet idag om The Ark som skulle släppa skiva i magasinform, som en del av en tidning. Det kanske kan va nåt. Jag är dåligt insatt o har inte råd att vara innovativ. I leave it to the big ones. Planerar hursomhelst som om skivformen är den som gäller, jag kan inte göra så mycket annat. Låtar skrivs, kladdas ner, renskrivs, demos spelas in, görs om. Det är ett frustrerande arbete o om resultatet kraschar i strunt o tomhet går jag på tvären genom dagarna o om det hamnar där jag vill svävar stegen. Jag kan bara falla tillbaka på det som alltid varit det enda, nämligen Styrkan i en Sång. Allt annat är sekundärt; hur den framförs, hur lång den råkar bli, hur den spelas in. Är inte grundmaterialet tåligt faller hela bygget snart.

Vårsolmåndag o små tussar av moln svävar stilla i skyn, jag funderar på att så lite i år o hålla efter en trädgård. Till nästa höst ska jag nog få upp ett fågelbord, men det är långt dit, en hel sommar.


2010.04.16

April blåser vintern ur själen så snyggt, så snyggt! Vissa dagar är högtryck o stillhet som minner om högsommardagar, andra dagar är snålblåst o regn o höstlika förnimmelser. Påsken är förbi o maj står för dörren. Jag har svårt att välja jacka så jag tar den som jag eventuellt kommer frysa i hellre än den jag eventuellt kommer svettas i.

Jag sitter hemma nu med datorn i knäet o lurarna på o världen således utestängd. Den förbannade världen utestängd, bara skallen jag bär runt på o runt den ett par bra headphones o i dom bra musik. O med bra musik menar jag musik som skrivits för att den bad om att skrivas, inte för att Bert Karlsson bad om att den skulle skrivas. O inte för att nån annan idiot bad om det heller för den delen. Musik som höll sig årtionden i mörker innan den fann ljus. Musik som aldrig sänks, aldrig låter sig sänkas, som spelas högt!

Det är företrädesvis dom gamla männen i dom där lurarna. Jag bläddrar förbi alla youngsters ikväll som så många andra kvällar. Var vilar djupet o känslan i alla unga pojkars rader om allt dom tycks veta? Jag vet inte. Nånstans var ju B. Dylan ung, liksom N. Young o till o med W. Nelson men jag orkar inte vänta! Jag kanske kan ana att nån snubbe från andra sidan Atlanten har nåt att säga men jag orkar inte vänta. Allt verkar så hajpat dessa dagar o B. Springsteen fick lilla hjältestämpeln när han sjöng "Broken radio" med Jesse Malin. Vem minns den idag?

Vad övrigt är är dårskap o död, som dear old Lundell uttryckte saken. Inte mycket att göra åt det, även om Gud vet att jag försöker! Mörkret faller som en tung filt över dygnet varje natt o vårbestyren får vila en stund innan spadar sätts i jorden för framgrävandet av nytt liv igen, denna eviga cirkel.

Det är natt i april o jag är varken poet eller musiker - tack o lov!


2010.04.10

Tv:n slungar ur sig sitt skräp, sitt ledsamma larv. Glitter, party, blinkeliblink, tomt, utan framtid. Flams o trams. Jag hasar mig fram till boxen eftersom fjärrkontrollen är trasig o får på nåt om Armeniens sista lindansare. Armeniens sista lindansare är bitter o tycker att allt var bättre förr. Programmets paraply heter K special. Fint ska de va! Själva humorn, den viktiga, förlösande humorn o det där sköna skrattet uteblir naturligtvis. Lite enkel underhållning är inte att tänka sig. Det ska tävlas till förbannelse. Poäng, förlorare, vinnare. Allt det där. Men att leverera ett skönt skämt är det ingen som kan. O ska det vara kultur då - å andra sidan - då kan det ju naturligtvis inte handla om nåt luftigt o läckert utan det ska grävas i gamla atlaser för att där finna märkligaste byn i världen med världens märkligaste människor. Lite stil o fason verkar otänkbart. Karaoke o trams är tidens melodi. Eller - som sagt - den alltför tunga motvikten om den bittre, armeniske o trötte lindansaren som bara är gammal nu o värdelös.

Jag läser om nätterna när o om ro finnes; jag läser Bukowski på originalspråk eller översatt av gode Einar Heckscher. Det funkar. Biografier funkar också även om jag börjar bli trött på trenderna i det. På flygplatserna står boksnurror fulla av Mötley Crues wild life o den ene vill bara vara vildare än den andre. Världen börjar bli full av tomma ord.