September 2007


Arkiv

2009.04.07

Lite vitt i glaset o huden stramar efter en eftermiddag i solen i trädgården där jag högg av gräskanter som hade slutat vara just kanter. Det är lugn o ro om nätterna om drömmarna låter mig vara, annars är det dubbla hjärtslag o dubbelt tempo stundtals, driven av denna eviga skuld, detta eviga regn. O jag lägger mig raklång ibland på soffan när bröstsmärtorna blir för svåra o jag tittar upp i taket o jag väntar på att det ska släppa. Inget annat väntar jag på. Så att jag kan fortsätta där jag var o piska upp tempot igen. Hur stoppar man ett regn? Jag försöker ibland men inser snart att det är med skuld som med kärlek; låt det vara bara o låt det ta hand om dig, det kommer ändå aldrig ge sig.

Ikväll är det tisdag kväll efter solskensdag o snart är det påsk. Jag gillar påsken. Minns du filmen om Jesus som gick förr om åren? Den där i tre eller fyra en o en halvtimmesdelar. Jag såg den varje år o jag älskade den! Lika mycket har jag alltid älskat melodin till följande text:

Dina händer är fulla av blommor
vem var det du tänkte att ge dem till?
Mina blommor var tänkta för Kristi grav
Men han fanns ej där och hans grav är tom

Halleluja halleluja
halleluja, halleluja

Känslan som den texten tillsammans med den melodin förmedlar skjuter som en pil rätt in i själen på mig o jag resignerar; graven är tom, Jesus drog. Snar verklighet o ett stort frågetecken ligger ritat i ökensanden o stormar blåser inte bort det. Jag vet fortfarande inte vad som är vad i religion o vad religion är. Naturligtvis borde det handla om vilsenhetens idoga försök att finna trygghet, fyllans ständiga försök att finna nykterheten, dödens lust att finna liv, men allt det känns för enkelt. Kanske är det det som är svaret; enkelheten. Naturen. Gå tillbaka dit. Sköt om träden o blommorna o mata fåglarna, lev med luften o vattnet. Gud bor i var o en av oss o allt det. Det tål att tänkas på, detta med Gud o jag ska inte skriva så mycket mer om det. Man ska ju inte göra det, sägs det - det o politik ska man hålla tyst om.

Godnatt nu, änglar o förtappade själar, levande o döda.

Godnatt!