April 2007

Arkiv

2007-04-20

Stampen svängde gott i tisdags o den på gigget följande natten också. Flängandet med taxi fram o tillbaka med gitarr o stärkare o slutligen nåt slags landning på Kvarnen minner om förr. Då spelades det på Lilla Maria på Mariatorget på tisdagar o efter dom giggen köptes en sex-pack folkisar på Seven-Eleven innan taxin rullade mot H. Nilsson o Ringvägen o oändliga diskussionernas nätter. Tunn madrass på golvet o klockans gälla, hårda skrikande på morgonen var alltid för tidigt. Kaffe, kaffe, kaffe. Svart, svart, svart. O man var i storstan ett tag o man åkte därifrån o man lämnade den med samma dysterhet som man kände när man anlände. Det tar ett par dagar o nätter för att komma till ro var man än åker. Väl hemma igen sätter rastlösheten in o man gör vad man kan för att inte skaka isär. O så glider man in i tillståndet här hemma, den lunken. O så en tur till Lkpg o därifrån vill jag bara någon annanstans, norrut eller söderut eller västerut eller österut. Anywhere will do.


Arkiv

2007-04-14

På skuggsidan av tillvaron blott skugga men här är det vackert solgult o röda färgen har fått lite fäste i facet idag. Två sånger skrivna, kvoten fylld, en pannbiff med lök sänkt tillsammans med fyra små söta mellanöl. Folk ler mot varandra. Det lär dom väl snart sluta med, så passa på att titta på dom nu! Knutters överallt o det vrålar om undermåliga ljuddämpare o tunga 1200-kubikare ridna av tunga män med spättan på bönpallen gör sitt för att störa rådande frid. Jag går mest omkring. O ler väl jag ocskå, antar jag. Lite försommarfånigt. O drömmer om svunna dagar o kommande, om svunna nätter o kommande. Låter dofterna berusa mig tillsammans med dom där ölen. Låter livet vara ett tag. Bara vara. Spelar boogie woogie på pianot i hallen o blandar upp det med "Du Är Den Ende", en mycket vacker sång som jag fick tips om av en mycket vacker kvinna. Lyssnar på "Just Like A Woman" nu o på rösterna från parkbänken nedanför fönstret. Ser knopparna knoppas på träden. Ser barnen hoppa på sina studsmattor. Tar ett barn i handen o bjuder på glass. O ler. Låter vattnet rinna under broarna, ser mest på. O ler.





2007-04-05

En skärtorsdagssol försvann sakta ner bakom bergen o vinden slet gruset från marken o endast ett par riktigt rejäla solglasögon räddade ögonen denna dag. Den började med gig på Stadsmissionen i Linköping bland människor jag gärna dansar med o slutar nog här, framför bildskärmen, med människor jag gärna dansar med. Nils Lofgrens "Valentine" spelade jag högt som himmelen på bilstereon idag o det är därifån jag tror den sången kommer. Från himmelen. Det är därifrån jag tror att dom flesta sånger kommer. Några mellanöl sänkta nu i tystnaden i natten som går mot långfredag o jag minns att jag alltid brukade titta på "Jesus Från Nazareth" på TV vid påsk när jag var liten grabb. Nu är jag inte liten grabb längre men Jesus ser jag gärna o lyssnar jag gärna på. Det kan bli kallt om man inte lyssnar ibland, det kan bli stelt, det kan bli tomt o utan innehåll. O männen o kvinnorna jag lyssnade på tidigare idag lyssnade på mig o vi samtalade lugnt o vilt om allt o ingenting o mina strängar fick anledning att vibrera igen efter all förundran. Musik är aldrig till för nånting annat än att beröra, förflytta, lyfta, leva, andas, märkas, gråta. Aldrig.